Efter att nästan ha glömt av en gammal vän, så kom jag på att hon faktiskt existerade. Kom på det igår.
Jag hade kunnat ge henne bättre, jag vill ge henne bättre, hon förtjänar bättre, men inser DU det? Det räcker väl bara att höra det gnagande ljudet, så förstår man att hon vill ut, hon vill se, hon vill upptäcka. Varför låter du henne bara sitta där? Lås inte in henne, låt henne leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar